Rollspel i full frihet

Elder scrolls 4: Oblivion – recension

Publicerad: 2006-04-11

Spelserien Elder Scrolls har följt en konsekvent linje för hur ett involverande rollspel ska se ut och varje ny utgåva har nått närmare visionen. Trean Morrowind blev en stor framgång och aktuella uppföljaren Oblivion tar konceptet ännu längre, med en spelvärld som är verkligare än någonsin. I grunden följer spelet standarden för genren, man skapar en figur som sedan försöker överleva i världen. Man utför uppdrag, tränar, slåss, löser mysterier, samlar skatter och så vidare. Men där slutar likheterna med de flesta andra rollspel. Figuren blir bättre genom övning snarare än genom artificiella erfarenhetspoäng. Slåss man mycket med svärd blir man till slut fäktningsexpert. Hur ens figur utvecklas beror alltså på hur man spelar snarare än på vilken färdig mall man använt.

Spelvärlden är stor och mycket innehållsrik. Detaljerna och skönheten gör det till en glädje att utforska och förundras över landskapet. Var man än färdas hittat man små byar eller grottor där det försiggår saker. Invånarna i världen lever sina liv och interagerar med varandra, vare sig man är i närheten eller ej. Folk går till jobbet, pratar med varandra på gatan, blir osams över en öl på puben och går hem till sina hus och sover. Orealistiska beteenden som fungerar i andra rollspel leder till en rejäl överraskning i Oblivion. De flesta föremål tillhör faktiskt någon och stoppar man av gammal vana på sig allt inom synhåll blir man raskt slängd i finkan. Det är upp till en själv om man vill spela mördare eller ärofull hjälte, men att de flesta handlingar har konsekvenser både för en själv och för omgivningen gör spelet så mycket mer njutbart än standardspelen i genren.

Historien handlar om att kejsaren blir mördad och det är upp till spelaren att spåra förövarna, stänga portalerna till Oblivion, hitta tronföljaren och rädda kungariket. Kör man bara igenom huvuduppdragen så missar man dock den verkliga tjusningen med spelet. Det finns nämligen sidouppdrag runt vartenda gathörn. De flesta är vardagsnära historier som handlar om praktiska problem som att försvara en gård mot angripare, hitta försvunna personer eller reda ut konflikter. Poängen med det hela är att låta sin rollfigur leva sitt liv och göra ställningstaganden som stämmer överens med hans eller hennes karaktär. Detta kan man fortsätta med nästan hur länge som helst. Liksom tidigare spel i serien dras Oblivion tyvärr med en del tekniska problem på PC. Med tiden lär de flesta rättas till, men det är en smal tröst om man tillhör det fåtal som inte ens kan starta spelet. På Xbox 360 fungerar dock allting ypperligt och det ser precis lika bra ut som på dator.

Oblivion bjuder på en fantastiskt levande spelvärld som det är lätt att förlora sig i. Invånare som lever sina egna liv, bildsköna omgivningar, ett smart system för färdigheter och välskrivna sidohistorier gör detta till ett av de absolut bästa rollspelen någonsin. Är man det minsta lockad av genren är det dags att logga ut från onlinespelen och låta sig uppslukas av Oblivion istället.

Steve Danielsson