Svårsmält enkelt

Command & Conquer 4 Tiberian Twilight – recension

Publicerad: 2010-03-20

Command & Conquer var med att skapa den genre som kallas realtidsstrategi men genrens namn till trots har det aldrig varit frågan om speciellt mycket strategi. I denna fjärde generation försvinner de sista spåren av långsiktighet och kvar är ett renodlat taktiskt krigsspel som fokuserar på action och snabbhet i musarmen. Liksom förut handlar det om striden mellan militären GDI och motståndsrörelsen NOD medan utomjordingarna denna gång bara finns med som en parantes.

Spelmekaniskt har flera element försvunnit och några nya tillkommit. Man bygger inte längre några baser och behöver inte utvinna något Tiberium. Istället baseras spelet runt ”kravlare”, en stor farkost som kan tillverka enheter och bygga en del försvarsanordningar. Kravlaren kan snabbt ändra läge från mobil till stationär och helt nytt är att den finns i tre varianter nämligen offensiv, defensiv och understöd. Varje typ har sin egen kategori enheter att bygga vilket innebär att man måste byta kravlare om man exempelvis vill ha både tunga fordon och infanteri. Tempot är högre än någonsin då nya enheter byggs på nolltid och det går till och med att få en ny kravlare utan dröjsmål. Hela rasket är dock väldigt välpolerat och den grundläggande känslan i spelet har överlevt trots de stora förändringarna i mekaniken.

Men tyvärr så är singelspelarkampanjen inget vidare. Dels är den väl kort men framför så är uppdragen väldigt lika rent taktiskt, ett problem som förvärras av den nya minimalistiska spelmekaniken. Uppdragen är genomgående offensiva och oftast på tid. För det mesta är den offensiva kravlaren ett givet val, mer sällan den defensiva och understödskravlaren behöver man i princip inte använda alls. Dessutom är det en lång upplåsningsprocedur innan man faktiskt får spela med alla enheter och finesser. Det är också lite störande att den enda begränsande faktorn är det fasta antalet enheter man får ha och vilka saker man låst upp. Eftersom man inte längre behöver skörda Tiberium och enheterna i praktiken är gratis så finns det helt enkelt inga svåra val att göra, trots de talrika nya uppgraderingarna.

I onlinespelet funkar det bättre eftersom spelets nya enheter får en tydligare roll. Betraktat som lagbaserat onlinespel är C&C 4 därför riktigt bra och bjuder på snabba, intensiva matcher. Värre är att man måste vara uppkopplad mot servern även när man spelar solo, annars kan man inte låsa upp nya enheter och funktioner. Möjligen är detta ett kopieringsskydd förklätt till service eller så har man trendriktigt gått för långt med onlinekopplingen, men det är onödigt och ställer till det för singelspelare. Slutligen fortsätter man seriens tradition att berätta med hjälp av spelfilm istället för animationer. Kvaliteten på spelsekvenserna är tekniskt bra men skådespeleriet, dialogen och själva historien är bedrövliga. Man har avsiktligt satsat på klichéer för att det ska bli ”så dåligt att det blir bra” men resultatet är bara smärtsamt dåligt.

Inbitna fans av serien kommer att finna en del att glädjas över i fyran och det är i princip positivt att man vågat ändra så pass mycket i spelsystemet. I synnerhet som onlinespel finns en hel del att hämta, men det har blivit lite väl minimalistisk vid singelspel. Command & Conquer 4 rekommenderas därför till dem som älskar serien och till dem som gillar lagbaserat onlinespel, men bara med yttersta försiktighet till fans av genren i allmänhet.

Steve Danielsson