Absolut inget gränsfalll

Borderlands – recension

Publicerad: 2009-10-28

Borderlands är ett actionspel med rollspelselement där man efter en mycket välgjord introduktion får välja en av fyra figurer att spela. Äventyret börjar i en liten ökendammig stad på planeten Pandora. Spelvärlden påminner om dystopiska historier som Mad Max och Fallout men det finns också spår av vanlig 70-talsaction. Därmed passar Borderlands in i den speltrend där man hittar titlar som Wet och även om filmreferenserna inte är lika tydliga i det här fallet så påminner manuset starkt om en gammal västernklassiker. Det handlar om sökandet efter en märklig skatt men givetvis är vägen dit lång och full med problem.

I grund och botten är detta ett skjutspel och övriga aspekter kommer i andra hand. Staden som man utgår från är exempelvis rätt tom och fungerar som en ren bas snarare än som ett verktyg för att berätta historien. Rent praktiskt åtar man sig uppdrag, oftast flera i taget. Vissa för äventyret framåt medan andra bara ger en erfarenhet, pengar och prylar. Spelvärlden är inte gigantisk men den är välfylld. Den består av separata kartor som man rör sig fritt emellan och gör vad man känner för.

Det finns bokstavligen hundratals olika vapen att hitta och köpa. Varje typ har olika skada, träffsäkerhet och eldhastighet, men dessutom har många av dem olika bonusar som exempelvis ger dem större magasin eller snabbare omladdningar. Sammantaget blir det en enorm variation i arsenalen. På det sättet påminner Borderlands en smula om japanska actionrollspel som Kingdom of fire. Onlinemöjligheterna är utmärkta, förutom en slags matcher mellan spelare i olika arenor så går det att köra upp till fyra spelare tillsammans i uppdragen. Ens kompisar kan hoppa in i spelet när som helst om man tillåter det.

Historien är inte speciellt märkvärdig eller ens viktig, men den berättas på ett utmärkt sätt. Röstskådespeleriet är genomgående bra och precis lagom överdrivet. Dialogen är serietidningsmässigt fyndig och det finns massor av slapstickhumor, inte minst i form av spelets ikoniska små robotar. Den grafiska stilen följer den populära trenden med serietidningsutseende, men det passar atmosfären så bra att det inte upplevs som spekulativt.

Den enda egentliga blemman är en lite knölig fordonskontroll, men på det hela taget funkar allting smidigt. På ytan kanske Borderlands kan låta som en kopia av Fallout 3 men så är det inte alls. Det här spelet har mycket tydligare fokus på skjutande, mer humor och en helt annan känsla. Där Fallout är mörkt och dystert så är Borderlands serietidningsglatt och avslappnat. Faktum är att det stilmässigt påminner mer om de gamla Fallout från 90-talet än om trean samtidigt som spelkonceptet för tankarna till asiatiska actionrollspel typ Kingdom under fire.

Borderlands kanske inte faller riktiga rollspelsfanatiker och kompromisslösa skjutspelsentusiaster i smaken eftersom det satsar på fart och fläkt istället för stenhårda utmaningar. Men det passar fint för alla andra. Borderlands fokuserar på att vara kul istället för att försöka imponera till varje pris. Med sitt massiva vapensamlande, sina absurda figurer och en historia som tagen ur en spaghettivästern motiverar det spelaren att fortsätta. Skjutandet är välbalanserat och lagom svårt på ett lustfyllt sätt istället för att ställa upp omöjliga utmaningar. Det är brutalt våldsamt men serietidningsstilen tar udden av slaskandet. Det har en överblickbar storlek men är så fritt att det aldrig känns trångt. Borderlands koncept fungerar och det rekommenderas helhjärtat till alla som gillar att samla grejer och brassa på.