Annorlunda välbekant

Section 8 – recension

Publicerad: 2009-09-28

Termen Section 8 har en dubbel betydelse. I verkligheten är det amerikansk militärjargong som avser en frisedel för att man blivit tokig, men i spelet syftar det på hjältens förband. Section 8 är nämligen ett matchbaserat skjutspel i sciencefictionmiljö av ungefär samma snitt som Unreal Tournament. Det är tydligt orienterat mot onlinespel men har också ett par singelspelarlägen, framför allt en kampanj där uppdragen består av matcher som vävs ihop av videofilmer. Kampanjen är i sig inte tillräckligt lång för att ha något större värde som solospel, utan är mest en träning där man bekantar sig med kontrollerna innan man ger sig ut på Internets slagfält.

Om själva historien finns inte så mycket att säga då den är minimalistisk och välbekant. Två fraktioner slåss om herraväldet med futuristiska vapen och det resulterar i en väldig massa skjutande. Soldaterna har i vanlig ordning imponerande och högteknologiska rustningar på sig samt bär på enormt stora vapen. Så långt är det alltså inga överraskningar. Section 8 gör inte ens en ansats till originalitet eller innovation i fråga om de mjuka värdena, snarare har man medvetet sett till att spelaren ska känna igen sig, här handlar det nämligen helt och hållet om spelmekanik.

Tur nog är det inte alls illa ställt på den fronten. Visserligen är grundkonceptet välbekant med två lag som slåss om kontrollpunkter på kartorna, men Section 8 har ett antal unika funktioner. Till att börja med har soldaternas stridsdräkter hoppraketer, vilket gör att man delvis kan ta sig fram igenom luften. Raketerna laddas sedan upp i lagom takt. Den här funktionen är taktiskt intressant eftersom det gör slagfältet mer tredimensionellt med hoppande soldater och möjligheten att ta sig upp på höga byggnader. En annan funktion är att man kan springa väldigt fort. Då zoomar perspektivet ut till tredjeperson och man sätter av i en hejdundrande rulle tills energin tar slut. När detta kombineras med hoppraketerna så blir slagfältet en mycket dynamisk och snabbrörlig plats som lämpar sig väl för intensiva matcher. Det finns också ett system för att tillfälligt låsa på mål och man kan köpa diverse försvarsanordningar och annat kul som levereras direkt till slagfältet.

Vapenarsenalen är den normala samlingen automatkarbiner, hagelgevär, kulsprutor, raketgevär och prickskyttegevär. Det går också på traditionellt sätt att välja en roll, exempelvis infanteri, ingenjör eller understöd. Mindre vanligt är att man själv kan välja exakt vilken utrustning respektive klass ska ha. Dessutom får man ett antal poäng som kan fördelas på att ge stridsdräkten olika egenskaper som mer pansar, hur snabbt ens energisköld laddas upp och så vidare. Därmed har man full frihet att själv välja utrustning och göra taktiska prioriteringar. Varje match börjar med att man släpps ned mot marken från omloppsbana, detsamma händer när man dör och återskapas. Fallet är hisnande och ger överblick över striden, men man har dessutom möjlighet att styra sin riktning under fallets sista del. Därmed kan man kontrollera var man landar. Dels omöjliggör det att fienden sitter och prickar av spelare som återskapas, men det ger också möjligheten att välja om man vill riskera fiendens luftvärn eller landa på en säker plats.

Section 8 är ett intressant och originellt matchbaserat onlineskjutspel. Kontrollerna har utmärkt känsla, grafiken är hyfsat snygg och striderna är passande intensiva. Spelarna har gott om taktiska möjligheter och det är tillräckligt mycket nytt för att genreveteraner ska få en fräsch upplevelse, samtidigt som det håller sig inom välbekanta ramar. Spelets enda egentliga problem är att det är smalt. Hela tjusningen ligger i spelmekaniken och som singelspel är det absolut inte värt pengarna. Man måste verkligen tycka om den här sortens snabba onlinematcher för att uppskatta titeln och då är Section 8 ett rekommenderat köp. Ensamspelare och de som bara har ett halvljummet intresse för genren kan däremot lika gärna hoppa över det, eller vänta tills det hamnar i reakorgen.

Steve Danielsson